Hos Masaierna

Den sista nationalparken vi var i låg i området Mara och det kallades också Masai Mara, det är området där Masaierna bor. Överallt såg vi dem ute på fälten och i samhällena – färgstarka med mycket rött i tygerna – med stav och machete och vallandes sina djur. De odlar inte utan har många djur och gör hantverk –  verktyg och smycken och allt däremellan.

Vi besökte en by och för att få komma in i byn behöver man först lyssna till en sång – sångerna var böner för godhet, välgång, lycka, kärlek, styrka och så.

 

Man gick in genom en portal av träd och där inne låg husen i en ring så byn var ganska skyddad för farliga djur. Men de yngsta kreaturen sov ändå inne i husen när de var helt unga, kanske kan lejon ta sig in i byn.

Några kvinnor i byn sjöng också en bön för oss, och bakom dem ser man hur husen ser ut.

image

Alla i Kenya pratar swahili och många engelska, så det var så intressant att kunna förstå när olika människor berättade om sina liv och om Kenya. De här killarna var jättekul och ville prata om allt möjligt. En termin på en skola kostade ungefär fyra kor. En ko kunde man sälja för ca 2 000 kr.

image

Det fanns flera byar runt om och den här byn hade bara 500 meter till den gemensamma skolan.

De visade hur de gör upp eld och snart brann det i en hög med torrt gräs.

image

De hade samlat sina färdiga knivar, skålar, smycken, prydnader,  tyger med mera på ett eget ställe dit den som behövde köpa något fick komma in. Vi gick med den här 16-åriga tjejen och nu har jag glömt vad hon heter. Masaierna gifter sig när hon är 20 år och han är 25, så de vet ett tag innan vem de ska gifta sig med. Lovisa frågade om hon visste vem hon skulle gifta sig med och det visste hon. Är han snäll undrade Lovisa, och ja det var han.

Hon visade oss allting. Barnen köpte armband, jag köpte en liten skål.

image

Gustaf fick, först något motvilligt, delta i en hoppning. De kunde hoppa högt rakt upp och den i byn som hoppar högst behövde inte betala något när han skulle gifta sig.

image

Vi fick följa med in i ett av husen – för oss var det kolsvart men de var vana och vi kunde lysa och kika. Där bodde man generationsvis tills man gifte sig. De hade ett gästrum som var finast i huset. jag kikade in i det. Där låg några block och pennor på sängen så de hade nog en gäst just då. Lovisa frågade om t ex hon hade fått kunna komma som gäst och hon var hjärtligt välkommen.

Väldigt lärorikt och varmt – Lovisa fick highfive-a massor av utsöta barn när vi hade tagit en bild ihop med dem. Och vi fick kramar när vi åkte – återigen – vilket gulligt folk, kenyanerna.

Tidigare på dagen hade vi ätit lunch ute på savannen och vår guide Paul lyckades spåra upp de här som låg och slappade. Vi stod helt fascinerade en bit bort och såg dem gona sig, de var mätta och trötta.

image

Pumba från Lejonkungen blev en oväntad favorit. Vårtsvin. De sprang runt överallt och har tydligen guldfiskminne. Därför blev deras turer lite oplanerade, och när de sprang satte de svansen rätt upp och trippade  på ett kul sätt. Vi skrattade åt dem många gånger.

Och bra att gå ner på knä när man vill nå något riktigt gott!

image

Den här bilden har jag knyckt av min bror Martin som skickade en bild på hur tisdagskvällen såg ut uppe i Borlänge, hej och hå!

image

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s