Inte hundra

Det blir inte blogg för mig 100 dagar i rad, har missat någon dag. Det gör mig inget – mitt syfte var att känna på hur det är att blogga löpande. Jag lär mig av det. Jag fortsätter, och har det här som träningsarena 🙂

En stor eloge till alla föräldrar som låter barnen leva ut som barnen är – jag ser på de unga mästerkockarna, och ser fina barn/ungdomar som fått kladda, leka, stöka, drömma, nörda. Vad viktigt det är!!!

Det är ju det vi som är runt 50 nu försöker komma tillbaka till. Tidningarna säljer tusentals ex på det, och så vidare. Tänk om man kunde hålla sig där hela livet istället. Antagligen gör vi det allihop, till olika procent. En del är superbra på att hålla liv i alla sina drömmar – en del har verkligen långt till att greppa sina drömmar.

Jag själv jobbar på mig, just nu mest på min kropp, hehe. Dessa skönheter är från Marocko. Marocko ä r ett nytt intresse, vill se och uppleva!

image

Och så omelett, superbra mat. I min här är ägg, riven potatis, champinjoner, vatten och trattkantareller.

image

Här lagas bara fräsch mat, som ❤ svampomelett.

imageGod blev den – och jag droppade i lite tryffelolja. Varför ska en lunch man mikrar upp på jobbet INTE ha en god touch.

Och när fina Autoverkstan i Karlshamn bytte mina däck gick jag till McDonalds och provade deras smoothie. Inte mycket till smoothie, mest is, men läskande sommardryck sedan. Men bägaren!!! Toppen!! För den har hål för sugrör, typiskt McDonalds såklart. Men då kan jag hälla mina hemmamixade i den och dricka den jättelätt i bilen på väg till jobbet. heja!. Jag ska köpa en till så att jag har två 🙂

image

Mellan vinter och vår

Några av mina gladaste dagar på året är när jag rensar ut vintern och plockar in vår och sommar. Jag bor litet nu och får lägga undan det som inte används. I år har jag till min glädje gått ner några kilo – så det var väldigt kul att komma i fler kläder än vid förra vårrensningen….

image

Katten vill gärna ligga  mitt i allt som vanligt….

Funderingar och möten

Idag vad det en sådan där dag då jag gjorde en sak på jobbet som liksom bara ska göras. Viktig men inte så spännande, ganska mycket rutin. Så tankarna flög sin egen väg en hel del.

Jag har funderat på det här med behovstrappan. Pavlovs, eller var det Pawlovs. Det första känns mer rätt och jag är inte sugen på att googla det.

Den borde vi alla tänka på nu igen, eller alltid. På hur olika vi är i våra liv med var vi är på trappan. Och man kan vara längst nere fast man är rik och högst upp fast man är fattig. Men det kan också vara så att trappan inte ens finns för man kommer så långt nerifrån så man känner ingen möjlighet att ens ta ett trappsteg. Eller så börjar man högt uppe och uppfattar inte att det finns en del steg där nedanför som andra stretar med.

Dagens pensé. Den ska hänga på min franska balkongs räcke.

image

Hemmakväll

Det blev en kväll hemma och det var bra, jag fick ordning på en del praktiska ting. När jag kom hem i måndagskväll efter Borlängepåsken packade jag ur väskan. Utom några saker, och dem tog jag itu med ikväll. När jag stängde väskan för att stänga och ställa undan den störtade PennyLane upp på den och lade sig där som en tung klump. Markering – nu åker du ingenstans….!

Kesoplättar gjorda för första gången – goda, och bra kvällsmat. Det får det bli ibland.

Första eftermiddagskaffet utomhus på jobbets lilla innergård.

En trevlig inbjudan. Jag ska försöka flytta på en annan sak så att jag kan gå dit.

Energifullt sms från dottern om hennes planer.

Kortfattat meddelande från sonen som har mobilen på reparation.

Känslofullt samtal med mamma som läste upp en väldigt fin dikt från en annons över en alldeles för ung person som gått bort.

Värdefull vänkommunikation.

En onsdag.

image

Du är vad du äter

Med Du är vad du äter-tanken på lappen för veckohandlingen fyllde jag korgen med bra grejor. Jag glömmer inte den där bioreklamen från kanske tidigt 80-tal som hade ungefär samma budskap men jag minns inte precis vad de sa. Det var en limpa och så var det något knäckebröd. Man tryckte på limpan och den var ju bara en stor deghög, och så var knäckemackan en stark smal rackare. Sen beror det ju på vad det är i respektive bröd såklart, men socker och vetemjöl gör saker mjuka. Råg och fibrer och inte mycket fett gör saker mer spänstiga, starka och smidiga.

Nu hade jag ju med mig hemifrån allt om bra mat (tack!) men den där reklamen var nog en slags bekräftelse. Och på den tiden fanns så lite reklam, så den som fanns att se satte sig. Men att äta mjukt bröd med vete, socker och tillsatser i finns inte för mig, om jag inte är på bjud etc. Ja, inte om nå’n bara ställer fram något på jobbfikat! Där kan man bara låta bli. Sån’t vill jag inte ha i min kropp – i mina celler eller ens i mina tarmar. Om nån tycker nåt så får det väl det om det är deras grej att tycka saker om andra utan att de har något med att göra.  Men om däremot är något till en förrätt på en middag t ex, så äter jag naturligtvis tacksamt med hjärtat det som bjuds och så drar jag in på något annat nästa dag och äter något renande.

Nå, veckohandling. Smoothieinnehåll, ägg och keso till kvällsmatsplättar, kvarg till mellis, bär har jag. Saker till helgens godmat lökpaj, grönt till luncherna, men luncher har jag i matlådor i frysen så dem tar jag också med till jobbet.

imageDå har jag en större utmaning. Maten kan jag ju, så där är det ju lätt att kaxa sig lite. Men att nu komma ut på rätt hård och regelbunden träning är en mycket större utmaning för mig. Men så klart kan jag det, jag kan mycket. Bara att köra och jag får sparka mig själv i rumpan!

På väg hem

Några dagar hos mamma – och det har varit såå skönt. Att få vara där, kunna görs små insatser, prata – vi har det väldigt trevligt ihop – äta, gå ut och gå, se på TV och träffa min bror och hans familj.

Nu sitter jag som så många gånger förr på Arlanda och ska flyga hem till Blekinge. Jag har ingen stor familj men den är jättebra. Vi krånglar inte, kräver inte, manipulerar inte och straffas inte. Enkelt att vara tillsammans. När vi vill prata kan vi prata om det mesta, men samtidigt har alla flera andra att prata med så vi är inte varandras livlinor. Jag bär med mig den lyckan och kärleken idag. Mina barn har jag bara pratat med i påsk, men de är också sådana så det vandrar vidare. Nu fick jag en tår i ögat.

image

Påskafton kom och gick

Igår missade jag att skriva, typsikt. Men eftersom jag missat en gång tidigare så skriver jag ju nu för mig själv. För att känna på. De som tjänar pengar på sina bloggar, de är ju inte så många men de finns, har en morot i att skriva ofta och intressant. De som är kända och har många läsare för att de är intresssanta för läsarna har bloggen som ett fönster och en marknadsföringskanal. De som har stora bloggar i något speciellt ämne har ofta väldigt fina bloggar med arkiv, mänkar, kategorisering och väldigt fina bilder. Och det är bra gjort.

Jag tycker det ä nyttigt för mig att jag nu har den att tänka på, det ger skrivande större utrymme i mitt huvud.

Jag har tagit långa promenader här i Borlänge, en och en halv timme varje morgon. Här är en dalsk cementgris.

image

Jag har varit vid gravarna och satt dit påskliljor. Jag har gått tidigt och varit nästan ensam ute. Jag känner ingen nostalgi över områdena, men eftersom vi bodde i samma kvarter hela min uppväxt, så har jag ju gått, cyklat, skidat och kört alla dessa vägar hundratals och åter hundratals gånger. Så det är så klart kul att gå runt och kika. Jag tycker det är väldigt skräpigt, men det är val så att det som gömts i snö kommit fram. Jag hoppas stan städar ordentligt. faktiskt väldigt skräpigt. Och mycket hundbajs som ingen plockat upp. Jag måste säga att det inte är så där jag bor. Här får man passa sig.

Till min förvåning shoppade jag en topp och en typ byxdress på Lindes, kul att rulla runt mamma på stan och kika. Om någon vill vårhandla nångång så kan jag rekommendera att göra det på påskafton, vi var nästan ensamma i affärerna.

Idag ska det bli kul att träffa min bror och hans familj 🙂

Och så fortsätter jag och mamma att umgås och ha påsk.

image

imageimage

På väg

Jag ÄLSKAR att vara på väg! Nu är jag på väg hemifrån Blekinge till familjen i Dalarna. så jag sitter på Arlanda och har ätit en kräftsoppa som sen lunch. Jag har ätit här mängder av gånger, och nästan alltid kräftsoppan. I dag var den jättegod, men jag förstår ju att på ett ställe som alltid har öppet kan inte alltid samma personer jobba i köket. Två gånger har den varit mindre bra, och så har jag sluppit betala. Men nu är jag så nöjd så.

image

Sedan blir det kära gamla dalatåget. Det är något visst när man åker det, alla som är från Dalarna skulle veta vad jag menar. För mig är det en slags hatkärlek men med mildare ordalag. Det är fint att vara del i den jargong och tradition som finns där, men samtidigt blir jag väldigt irriterad på en del saker. Jag vet inte helt säkert varför, men jag visste från början att där skulle jag i alla fall inte stanna. Och det gjorde jag inte heller.

En bra sak med att flyga på dagtid, är att man får se solen. Fin flygning, och en snygg karl sov bredvid mig och det var ju inte igår 😉image

På apoteket blev jag sen lite kär i en helt underbar kille som hjälpte mig – han sa att han tar alla helgpass som ger extrapengar och lägger undan pengar och ville studera till läkare. Han trodde inte på mig när han fick mitt personnummer – sött av honom att säga att jag nog var 35…. Och så fick han typ tårar i ögonen när jag berättade hur stolt jag är över mina barn. Jag vet inte var han är ifrån, ganska lik Darin, men vilka söta människor det finns som vill väl!

Igår fick jag skön massage plus åt en trevlig och god lund med min fina vän Jill i Sölvesborg. Hon gav min kropp en omgång och sedan åt vi lunch. Vi hade så roligt och jag måste åka dit och äta med henne oftare, plus annat så klart. Sölvesborg är en rar stad.

image


imageLunch på Coffee House – jag tog laxsallad.

image

image

Trött

Sent skriver jag en rad – och varför inte om några fina saker. Massage och lunch med fin kär vän. Nu ledig i fyra dagar.

Och sedan hade jag somnat  i soffan med datorn i knät, sidor öppna och början på en bloggpost skriven, haha.

Men jag fortsätter ändå 🙂