Min pappa bar på oss

Idag såg jag Pluras kök på Play. Det jag ser ser jag på Play och gärna matprogram. På nattkröken pratade de om vad de saknat som barn. De pratade om närhet. Då berättade Plura när han själv hade hälsat på sina föräldrar med sin sexmånaders son. Efter en stund hade Pluras pappa sagt, att så länge som jag sett dig bära på din son nu, det är mer än jag bar på dig överhuvudtaget.

Nu är det ju helt annorlunda, och det är ju underbart. Men i mellangenerationen fanns guldkorn och jag tänker på min pappa. Han bar på oss och han var med oss och han var en riktig barnpappa.

Det är fint att tänka på, och vi förlorade honom alldeles för tidigt. Oj oj vad han hade tyckt om att få vara med sina barnbarn – han hann bara träffa mina när de var små och tyvärr inte alls min brors barn.

De två sista fotona jag har på pappa är när han hade byggt en snöhög åt min dotter och hon åkte pulka där. Det var i mars 1993. Vid samma tillfälle finns en bild när min son, sex månader, ligger mot pappas bröst. Då visste vi inte att pappa var sjuk, och bara fyra månader senare lämnade han oss.

Det här är min slappande katt. Pappa hade gillat henne, han tyckte om djur också.

image

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s